tillbaka i skolan den här veckan, tvåorna slutar och vi är där som åskådare för deras examensarbeten. jösses vad duktiga dom är. men det som känns skrämmande är att om ett år står jag där själv med mina klasskompisar som lyssnar och jämför med sina egna framföranden. bara ett år kvar. otroligt. känns som om det var igår jag var nervös och väntande på mitt antagningsbrev .
duktiga är dom iaf. hopaps bara man kan vara lika duktig själv när de är min tur. :)
är ledsen och förbannad på samma gång. det gör ont och jag orkar inte ens förklara varför. för det verkar inte finnas någon som förstår eller orkar lyssna. så jag bryr mig inte ens om att berätta varför.
trodde bara man hade någon på sin sida men igen bevisas motsatsen.
ska skriva klart arbeten som ska in den här veckan.
/besviken mamma..,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar