ensam

ibland känner jag mig så ensam, ratad liksom. det går inte att beskriva.
när jag tar kontakt med någon av det motsatta könet så går det bra ett TAG sen slutar dom höra av sig bara för att. jaha gör man så nu? jag trodde det mogna sättet var att säga nej tack jag är inte intresserad och låta den andre fortsätta med sitt liv. men folk e så j.a konflikträdda.
visst man vill inte såra någon , men vad sårar mer, att sluta höra av sig eller ge personen en anlednign så man åtminstone vet att det inte är något fel på en (eller om det e det också).
känns bara så förjäkligt.
här går man och väntar och väntar.
bara för att man inte är ute och festar varje helg så e man inget värt.
är så trött på att det alltid ska vara alkohol iblandat, visst jag tycker också om att dricka, men måste man göra det jämt när man ska ta kontakt med någon man har spanat in? jag vet inte. i det här landet fungerar det tydligen så.
man kan lungt säga att jag e dömd. till att vara ensam.
och till dom orden sätter jag punkt för ikväll. suck. orkar itne vänta mera.